Jag har alltid gillat lin. Men tyvärr inte tyckt om att sticka i det.
Jag har anpassat garn, stickor mönster och mått till mina önskemål.
Lätt, eftersom det bara är två raka bitar som stickas och sedan sys ihop i sidor och axlar.
Till och med nästan uppstickade nystan är fina.
Btw: Fläderblomsaften i inlägget nedan blev inte bra.
Håller mig till citroner i framtiden, möjligtvis EN lime eller apelsin.
3 kommentarer:
Superfin! Jag är inte heller någon fan av stickning i lin, men det blir ju så himla fint.
Har dock bara testat Casthalls lin.
/kram
Grymt fin top! Jag gillar också lin.
Har en blogg där jag skriver om mina diagnoser, psykisk ohälsa och vill lyfta fram min blogg eftersom målet med den är att skapa en gemenskap, öka kunskapen och minska min tabun, Diganoser m.m
Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv! Men får jag bara er som läsare att älska mitt bloggande, så kommer detta gå jättebra! Vill ni mig något så är min E-mailadress här:
/mia2@home.se
/miamiamia@bloggplatsen.se
Du får gärna kopiera den texten och ha på din blogg.
: ©"blogg".
Otillåten användning och eller kopiering av detta material utan uttryckligt och skriftligt tillstånd från den här bloggens författare är strängt förbjudet.
Utdrag och länkar kan användas, förutsatt att fullständig och tydlig kredit ges till "Blogg" med lämplig och specifik riktning till det ursprungliga innehållet.
Min blogg är lättläst eftersom jag själv har uppmärksamhetsproblematik så är det viktigt att text och uppbyggnad den och av bloggen är enkel. Därför har jag valt att vara enkel i mitt språk, inte göra allt för långa inlägg och hålla mig till ämnet.
Själv står jag under medicinering.
Jag har en önskan om att nå ut till så många som möjligt, om en person upplever ensamheten som mindre påtaglig genom igenkänning från nått jag skriver så har jag lyckats. Men desto fler desto bättre.
Att dela erfarenheter med varandra är en viktig del i utveckling.
Detta är en vardagshistoria. Om att leva med psykisk ohälsa men också
om att försöka hitta ett liv värdigt att leva. Men detta är inte det liv jag vill leva. Jag vill ha ett liv med jobb, aktivitet, intellektuell stimulans och gemenskap. Jag vet bara inte hur jag ska hitta ditt. Tacksam för hjälp.
Vill du mig något så finns jag på denna. E-mail: mia2@home.se
En väldigt ensam människa som ironiskt nog uppskattar att vara social över allt annat. Jag är varken en ensamvarg eller eremit men däremot lever jag mycket riktigt som en. Mycker förtryckt av depression, något jag håller på och kämpar emot och vinner över trots att jag inte kommer längre i jakten. Allt som händer får en att kännas sig värdelös, liten, obetydligt och omöjlig, så om någon kan bevisa motsatsen skulle det vara fantastiskt. Men det kommer väl aldrig att hända?
Skicka en kommentar