måndag 12 januari 2009

Min Evighetskofta i lin & Terminstart

Här är den äntligen, min Evighetskofta i lin.
Eget mönster med inspiration från Nina Sagulins Sticka.












Det var ärmarna som gjorde den så långdragen
-och så är ärmarna så korta ändå.

Det är inte helt lätt att fota sig själv och få med ärmar, bål, knappar och lagom snyggt flin utan för mycket näsborrar.
Nästa gång ska jag diska innan jag fotar!

Nu har jag kommit igång med vårterminens textillektioner. Första gruppen idag var 14 stycken! 10-åringar. Jag har aldrig haft en så stor grupp förut. Vet inte riktigt hur jag ska reda ut det stora problemet med att hinna med alla!?
Det TAR tid när alla ska få hjälp i ett praktiskt ämne. Om alla lyssnade på genomgångar, väntade på sin tur och kunde ta lite egna initiativ så skulle det ju hjälpa. Det tar sååå mycket tid att uppmärksamma de som är allmänt stökiga. Begriper de inte att det bidrar till att de "aldrig får hjälp"!?
Väldigt många tror att de behöver hjälp med minsta lilla; trä en nål, fästa en tråd, sy fast en pärla, "Var är saxarna?". Nu kan jag väl försvara mig lite med att jag aldrig haft dessa elever förut. Inte ska de gå färdigt denna termin utan att kunna trä en nål, veta att de måste fästa en tråd när de är klar med en söm och de ska banne mig, om inte hitta, så kunna leta reda på en sax själva!

2 kommentarer:

Lenis sa...

Det är jättesvårt att räcka till som textillärare. Många säger att de avundas en som alltid har halvklass, men jag tror inte att dessa röster förstår. Allt tar sån tid och många som kräver uppmärksamhet.
Klart att dina elever kommer att klara att hitta saxarna och trä nålarna vid terminens slut. Det är ju det som är ditt kall.....eller hur! ;-)

Linda sa...

Hahaha... :) Jag känner igen mig... Visserligen är mina elever sex år äldre (och jag har teoretiska ämnen), men de är precis lika hjälplösa i början vad det än gäller. "Kan jag skriva så?" "Är det här rätt svar?" "Får jag använda bläckpenna eller måste jag använda blyerts när jag skriver provet - på högstadiet blev vår lärare arg om vi använde bläck..." Till sist känner man bara för att säga: Tänk själv, jag tänker inte tänka åt dig! ;) Tur att de små glinen är ganska lättuppfostrade, till sist vågar de oftast tänka själv...