Här är de, mina händer.
De ser inte mycket ut för världen. Korta och knubbiga fingrar och fula naglar.
Nä så illa är de väl inte.
Jag har ganska stela händer, ingen skomakartumme eller fingrar som går att böja bak mot handryggen.
När jag gick på folkmusiklinjen i Malung för flera år sedan hade vi en stunds handmassage på morgonen innan vi satte igång dagens musicerande. Då blev händerna behagligt uppmjukade.
De duger inte till att bli violinvirtuos med, men folkmusik går bra.
Jag kan göra rytmiska övningar med dem bra och ganska snabbt.
Med vänster fingrar hålla ihop lill- och ringfinger tillsammans och lång- och pekfinger tillsammans och bilda ett brett V med fingerparen. (Slår vad om att ni funderar på hur jag menar och försöker er på det nu). Det kanske inte är någon konst, men jag har mycket svårare att göra det med höger hands fingrar.
Allt detta tack vare mina år som fiolstuderande, övande och tragglande.
Jag har ganska starka nypor, fixar burklock som sitter hårt och knutar som är åtdragna och liksom har sugits ihop till en klump.
På hösten och vintern får jag väldigt lätt nariga händer. Då kan det vara lite obehagligt att sticka, när fibrerna liksom hakar i fnaset.
På sommaren händer det att jag målar naglarna, tro det eller ej! Blå, grön eller lila.
Ringen på fingret hör ihop med ringen på Sambons finger. Den har jag ritat och bestämt materialet i. Den är ljusare gul än en "vanlig" guldring eftersom det är mindre koppar och mer silver i guldet. Fint tycker vi!
Fingrarna är ena riktiga snabbingar på att skriva på tangentbord.
Sist, men inte minst viktigt utan snarare det allra viktigaste, så är mina händer så himla bra på att sticka! De är så uthålliga och det är jag så glad för.
Att det kunde bli en så lång text om mina händer, det kunde jag aldrig tro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar